Dag 18

Vi hinner med en långpromenad i Ventimiglia efter frukost och före avresan. Dagens tågresa kantades av kontraster. Stränder och blått hav, berg och slätt land. Vi färdades efter franska rivieran Nice, Cannes, Monte Carlo osv. Otroligt vackra byggnader och ibland bara pappkartonger till skydd. En strand dit fattiga migranter tagit sig för att värma sig i solen på stranden, trasiga och hungriga, en annan med brunbrända välmående i badkläder. Till och med låg en strandad yacht i dyrare klassen bara lämnad där den strandat 4-5 meter upp på stranden. Smaken i munnen blev sur och jag blir lite illamående.

Igen fick jag ta tag i mina tankar och inse att livet är orättvist och jag kan inte hjälpa alla människor som behöver hjälp…dagens resa blir lång. Vi byter tåg i Nice och Marsielle, på den senare ser jag igen de som inte räknas, överlevarna som kommit till Europa, de unga männen som kämpar för att kunna stanna. 

Vi färdas åter genom landskap och jag inser att vi är i Provence. Då vi nästan är framme i Arles och stannat på stationen Miramar, blir vi uppmanade att utrymma tåget omgående och får inte stå på perrongen utan måste in i stationslokalen. Det rabblas på snabb franska och vi har svårt att hänga med. En person tycks ha varit hotfull. Vi förstår inget men det kommer flera polisbilar och även räddningstjänsten dyker upp. Alla tåg är försenade enlig tågstationens display. Vårt har ett kort insp. efter sin rad.

Genom stationsfönstren sprider sig det kalla blåa skenet från polisbilar och räddningstjänst. En ung dam som satt intill mig på tåget berättar att man kan ta buss till Arles från denna plats. Jag får hjälp av en ung man som översätter engelska/franska, nej jag måste ta tåget för att komma till Arles. Den unga damen kommer och har tagit reda på alla avgångar som passerar Arles och ger mig en lapp med dessa nedskrivna. Jag skriver till vårt förbokade hotell att tåget är försenat och vi vet inte hur länge. Receptionen skickar koder och instruktioner hur vi kan komma oss in. Till slut kan vi äntra ett tåg och ta oss till Arles. Vi är på väg att hoppa av en station för tidigt. Den unga damen kommer rusande och säger att det är först nästa station vi ska kliva av. Det blev tydligt att man hjälper varandra vid denna typ av utsatthet. Kändes gott enda in i hjärteroten. Tre och en halvtimme försenade kastade vi av oss på rummet och ut i mörka kvällen för att hitta en schysst matställe. En dag med många olika känslor.

Vi hittade Les Sales Gosses en argentinsk restaurang i Provence! Som icke köttätare kunde de ändå ordna oss en god vegetarisk middag som sköljdes ner med det korsikanska ölet Pietra, gjort på kastanjemjöl. Tillbaka på Le Belvedere som hade toppensköna sängar och lakan och perfekt temperatur för sömn. Vi slocknade till en fransktalande Tom Hanks…..

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

6 927Spamkommentarer blockerade hittillsSpam Free Wordpress

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>