Dag 22 – 31

Vi bor inneboende hos Mona och Mats på Calle de Solei 4 i Oliva. Njuter av värme, sol och ledighet. Här besöker vi torghandel, heta mineralkällor där vattnet har samma temperatur året runt, vi provar att elda med olivträ och annat. Olivträ är inte det lättaste att få fyr på, fick vi erfara. Men skam den som ger sig!

Vi äter hemlagad paella på taket till Mona och Mats hus. Utsikten är vidsträckt och man ser både de grönskande fruktodlingarna, de svarta bergsmassivens spännande uttryck och havet långt där borta. Att kunna vistas ute större delen av dygnet för tankarna tillbaka då vi om somrarna bodde på vår segelbåt och rörde oss i svenska vattnen runt Stockholm.  

Vädret börjar kännas novembrigt även här, men när solen skiner är det som svenska sommardagar, så det är helt okey och om nätterna är vi ju inomhus och sover ändå. Just nu har det varit några dagar med nästan frostvarning. Igår och idag har jag legat i solen på taket på huset och njutit av varma solens strålar.

Här skördas mandariner för fullt, och runtom Oliva täcker odlingarna stora områden. Även andra citrusfrukter odlas här men de är nog inte dags att skörda riktigt ännu. Oliva är en mindre stad som ligger ett par kilometer från havet och är skyddad av berg runt om. Här bor cirka 26 000 invånare, varje fredag är det stor marknad mitt i centrum och kommersen drar till sig massor av folk och där kan man handla riktigt billiga närodlade grönsaker och frukter, honung, ägg, ost och olika charkuterier, samt en massa stånd med kläder och skor. Då pratas och träffar man med vänner och bekanta, riktigt trivsamt. Som svensk och tidigare utbränd har jag fortfarande svårt med alla höga samtal, ljud och snabb kommers, så jag drar mig tillbaka och njuter på lite avstånd från ett närbeläget café.

Här hälsar man på oss som man gjorde tidigare i Sverige, när vi var små, fast nu var jag lite orättvis för i Täfteå där jag bor hälsar de flesta på varandra. Grannar kommer och försöker ta kontakt med vårt värdpar på olika sätt, det går lite knaggligt och grannen rätt över påpekar att jag inte ser svenska ut, utan spansk. Det har jag hört förut när jag rest, men det är väl den vallonska arvsgenen som påverkar.

Grannen fick i vart fall med sig Mats och han fick plocka mandariner på grannens egen plantage, sedan dess har vi ätit mandariner morgon, middag och kväll, kokat marmelad och mandelskorpor samt gjort en laddning limoncello fast med mandariner. När de plockat klart, för grannen krävde att Mats fyllde påsen ordentligt, bjöds han till gubbarnas pub på öl. Vänligheten går inte att ta miste på.

 

Stranden är ganska öde men vi besöker den då och då, hittar vackra snäckor, tittar på vågorna som skummar och fåglarna som springer och söker föda. Jag undrar i mitt stilla sinne om jag skulle klara av att gräva upp musslor på stranden som jag fick lära mig på beachen vid Byron Bay, Australien för snart 15 år sedan. Jag får nog reka lite till tror jag….känner plötsligt tacksamhet över vad livet gett mig i alla avseenden.

Shopping i andra länder är intressant då man hittar saker man vanligtvis inte hittar hemma. Det har jag ju även sett på svenska klädkedjor i andra europeiska länder, men här finns de inte!

 

Advent firades så gott vi kunde med vad vi kunde ta fram och nu närmar sig slutet av vår resa om två dagar reser vi till Alicante och tar flyget hem. 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

6 927Spamkommentarer blockerade hittillsSpam Free Wordpress

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>