Posts by: Ewy

Ja tänk vad april kan innehålla, närmaste dagarna kommer det att bli riktigt skitväder….18 sekundmeter och snö i vindbyarna gör att man vill boa i sin igen efter de soliga vårdagar man trots allt hann uppleva innan det vände. Vad kan inte vara bättre än att hålla sig till inomhussysslor och laga en mustig moussaka. Brukar få frågor om recept på det jag lagar så jag kommer att lägga upp de här, när jag har tid och ork…kanske blir det en kokbok en dag. Här kommer recepte

 

Mustig vegetarisk moussaka

2 mellanstora auberginer

salt

1 normalstor lök

1 pkt pastasås med vitlök

1 pkt färdigkokta linser

1 pkt  vegetarisk färs

1 brk krossade tomater

1 dl vatten

olivolja

2 msk Lantbuljong utan jäst

5-6 st soltorkade tomater i olja, skiva/hacka i mindre bitar

¼ brk röd pesto

1/5 brk ajvar relish

 200 gr haloumi

Riven västerbotten/präst eller annan lite starkare ost

 

Skär auberginerna i ganska tunna skivor cirka 5 mm, salta och låt dra ur vätska, torka med hushållspapper. Stek i olivolja så de blir mjuka.

Hacka och stek lök, i olja ta gärna lite ur burken med soltorkade tomater.  Stek vegetariska färsen lätt och häll på ett par msk soya. Strö över buljongen rör om, häll på pastasås med vitlök, tomatkross, låt puttra lite. Häll i soltorkade tomater, röd pesto, ajvar relish och linserna. Låt puttra och smaka av med eventuellt lite örter basilika, oregano…

Häll lite olivolja i botten av ugnsfastform, ett första lager färssås, därefter auberginskivor och ovanpå det läggs tunna skivor av haloumi.  Fortsätt varvar färs, aubergin och haloumi avsluta med ett täckande färslager. Dekorera med riven västerbottens ost eller liknade. Grädda i ugn 200 grader i cirka 40 minuter. Servera med grönsallad och ett gott bröd.

 

 

Jag tycker att hundar ska ha koppel…,och att aggressiva hundägare som blir kränkta av detta behöver tänka till… Alla som känner mig vet att jag gillar alla typer av djur och de flesta djur tycker om mig. Jag har dock börjat bli irriterad över främst hundägare som tycks tycka att de gör som dom vill…..

Det finns hundrädda människor, som på ett eller annat sätt råkat ut för hundar som inte lytt sina ägare eller varit utom kontroll för sina ägare. Det finns hundägare som tycker att det är okej att släppa ut sina hundar, så att de själva kan uträtta sina behov. Det finns ägare vars hundar ständigt ”rymmer” hemifrån, utan att hitta lösningar så att det upphör, kan man ju undra vad det beror på. Understimulans kanske…

Hundarna ska vara lösa….mmm under förutsättning att du har full koll på hunden.   Men har alla hundägare verkligen full koll på sin hund? Är det inte så att det är en önskan som hundägare har, men som inte alltid fungerar i verkliga livet? Så många tycker nog att det ser häftigt ut med de hundar som följer sina ägare och är uppfostrade. Jag har själv varit hundvakt då och då fått gå utmed en väldresserad schäfer som följde mina minsta tecken, även en lapplandsspets, en smålandsstövare även hon ibland var tjurig och en borderterrier, som lyder mig. Så det är fullt möjligt med väldresserade och väluppfostrade hundar, det vet jag, är på jakt osv men i övrigt bör de vara kopplade! En kompis till mig fick nyligen sin ena hund nästan ihjälbiten av en hund vars ägare inte hade koll på sin hund!

Hundar behöver stimulans, de vill jobba och göra saker som gör att deras liv blir intressanta och givande. Jag har inga problem med lösa hundar som jobbar exv driver boskap, men för att en hund ska bli väldresserad och väluppfostrad, krävs medveten träning, konsekvens och ansvar av ägare.   De blir det inte av sig själva. Även hundägare verkar behöva uppfostras. Tyvärr….

På allmän badstrand hålls hund kopplad oavsett, man släpper inte ut okopplad hund på badstrand bland små lekande, badande barn. Behöver din hund bada, gå till ett avskilt ställe utan badande. Det tycker jag hör till allmän vett och etikett. Jag har varit med alltför många gånger där hundägare badar sina hundar på allmän badstrand och hävdar att de är snälla trots att hundarna morrar och reser ragg. Hundar som springer lösa på badstrand bland andra människor, hundar som oavbrutet skäller…kanske borde familjen/ägaren valt ett annat ställe?

På promenadstråk där fler människor går och kanske även andra hundar med ägare går, bör man kunna ha hunden kopplad och respektera att alla har rätt till utrymmet utan att känna sig obekväma och rädda. Hur ska jag veta hur en hund som jag inte känner reagerar? Kommer den att anfalla mig och hugga mig i armen, som schäfertiken gjorde under min långpromenad på Bölesholmarna eller som när en stor labradorhanne och en lika stor blandras kom emot mig när jag var ute morrade hotfullt, visade sina garnityr och hade raggen rest och kom rakt emot mig då jag skulle lämna soporna på vår allmänna soptunna. Jag lyckades skrämma de med mitt starka psyke, och de drog sig undan, för att senare dyka upp igen alldeles intill soptunnorna och bete sig på samma sätt. Eller du hundägare som hänger som ett snöre efter sina hundar och inte orkar hålla dem. En kvinna uppe i byn var ute med två lapplandsspetsar i koppel, när jag passerade på min promenad, började de skälla reste sig på bakbenen och klättrade på mig. Jag blev lite skraj och sa till henne att ta reda på sina hundar. Hon såg bara frågande ut.

Hundar är otroligt fina djur men det är ett stort ansvar att ha och hantera dem! Jag är less att höra att ägare blir kränkta för att jag säger som jag tycker, hundar ska vara kopplade. Idag fick en kvinna spel, sa tycker du att de måste vara kopplade i skogen också, vi var ute på en öppen åker…. och skrek att jag var oförskämd, hennes make kom hotfullt emot mig och skrek Försvinn Kärring!

Jag känner mig fortfarande upprörd över deras beteende och tänker att människor inte mår så bra men de kanske de inte heller ska hund.

 

Hemresa och tips och lite spooky things

Mannen visar en bild av målningen Natthimmel, van Gogh den målades i Arles och påminner om att vi hela tiden får tecken. Jag har nämligen länge haft en kopia av den hängande hemma. Vips står vi utanför fiket, som ännu idag finns!  Det är Christer som först märker det, att vi på varje plats vi besökt  har det funnits någon gemensam pryl, som på något vis är knuten till oss.

 

På B&B hade vårt rum samma kuddar som vi har hemma i bilen. Hotellet i Arles hade samma lilla rakspegel i badrummet. I Ventimiglio hade bookcafeet samma stolar som vi tidigare haft. Hotellet i Perpignan samma solcellslampor. I Ancona  ett gym i källaren och vi kände oss tillbaka på Egnahemsvägen.

Det är enkelt att köpa interrailbiljett och ge sig iväg, för att få ut så mycket som möjligt är det bra att använda den fina kartan och grovplanera vilka orter man vill besöka. Det är också bra att innan bestämma sig för hur många resdagar interrailpasset ska ha. Det är olika priser och det kan bli tröttsamt med alltför långa resdagarHar du fyllt 60 år får du 10% på interrailpasset.  Vi valde att flyga Umeå – Köpenhamn och Alicnte – Umeå, men numera kan man också resa i sitt hemland på interrailpasset.

För oss har det varit bra att ha det ganska öppet, så att vi kunnat ändra planer när vi känt att  det behövts och det har givit oss en flexibilitet och frihet. Vi har haft en grovplanering och kväll före avresor har vi detaljplanerat och bokat boende. booking.com är en underbart bra sida, där du kan hitta billiga boenden allt från lyxhotell till billiga B&B. Ibland kan man behöva lite lyx när man är ute på långresa.

Vi har också alltid haft en matlåda med lite kokta ägg, nötter, frukt, vatten och ibland smörgås eller pizza. Då vi är vegetarianer och jag har svårt för gluten och laktos har det varit guld värt. Är man hungrig och utan energi uppstår lätt irritationer och missförstånd. Vi har i och för sig rört oss i Europa, men det har varit olika språk under månaden. Danska, tyska, franska, italienska, franska och spanska, däremellan också engelska. Det är lätt att bli förvirrad, som när vi evakuerades av tåget utanför Arles och jag svarade fransyskan på tyska…eller franska i Italien. Men överlag har det fungerat utmärkt på våra tämligen magra språkkunskaper. Det mesta ordnar sig!

Härligt har varit alla människor som hjälpt oss vid problem, funderat vilka vi är och var vi kommer ifrån. Som vanligt tror ingen att jag kommer från Sverige! Fast jag har väl ärvt de vallonska generna och jag känner mig rätt hemma i syd- och mellan-Europa. Jag har väl levt många liv.

Komma ihåg

Litet apotek med smått och gott, nagelborste och liten sax har jag alltid med. Myggmedel om du är lika känslig som mig för myggbett. Jag fick fyra svåra bett i Pisa och har ärr kvar efter dem.

Alltid ha cash, ute i Europa gills inte alltid kontokort.

Vattenflaska, man behöver vätska, även om det är lite kyligare

Minimera packningen, gå igenom ett par gånger minst. Underkläder tar inte mycket plats men allt det andra. Sköna bekväma skor, kläder som du kan kombinera utifrån lager på lager principen. Varje gång man stannar flera dagar på ett ställe passa på att tvätta. Snabbtorkande träningskläder är super!

Läs på om orterna du besöker, så får du ut mera av resan. Planera inte för långa resdagar, tjusningen med tåg är att se landskap och omgivningarna. Boka husrum i förväg, vi tänkte en del på att det skulle vara enkelt att ta sig till och från tågstationerna.

En liten plastlåda att ha matsäck med, kan vara helt underbart om det är tätt mellan byten. Välj regiontåg i stället för snabbtåg, billigare och kräver inte platsbiljetter. Du ser mer av landet och dess växlingar och får en större möjlighet att träffa folk och resan får en extra dimension. Människomöten, incidenter, förseningar, missförstånd och andra små och stora händelser berikar minnena och svetsar oss samman.

Vi har insett att denna resa gett oss otroligt mycket mera än bara resan.

 

 

Insikter om oss själva och andra och fördjupat vår egen relation som ett par, vilket är intressant då vi varit tillsammans i över 30 år.

Resan har svetsat oss samman på ett sätt vi nog inte trodde.

 

Jag har kunnat ställa mig på sidan om mig själv ibland och tittat på händelser, även om jag några gånger under resan bränt av personer. Jag gör det nog oftare hemma skulle jag tro. Att inte klara språk ger en både frustration men också möjligheten att växa och utvecklas. Och jag känner att ”badar” jag tillräckligt länge i ett språk jag tidigare läst så kommer allt mer tillbaka, men det är långt till flytande kan jag meddela, men jag eller rättare sagt vi har klarat det mesta. Överraskande för oss båda är dock att italienskan var lättare att förstå än något annat språk vi läst, och då har vi inte ens läst det. Det känns så romantiskt och härligt, eller så är det som min italienska reskamrat i forna Sovjetunionen sa, du är ju mera italiensk än jag, Ewy!

Så var inte rädd att ge er ut och resa, för oss har det var ett äventyr kanske inte enkelt varje dag men minnena från denna resa gör att vi känner oss berikade. Jag funderar redan på nästa resa! våga ta steget, gör något annorlunda.

 

 

Dag 22 – 31

Vi bor inneboende hos Mona och Mats på Calle de Solei 4 i Oliva. Njuter av värme, sol och ledighet. Här besöker vi torghandel, heta mineralkällor där vattnet har samma temperatur året runt, vi provar att elda med olivträ och annat. Olivträ är inte det lättaste att få fyr på, fick vi erfara. Men skam den som ger sig!

Vi äter hemlagad paella på taket till Mona och Mats hus. Utsikten är vidsträckt och man ser både de grönskande fruktodlingarna, de svarta bergsmassivens spännande uttryck och havet långt där borta. Att kunna vistas ute större delen av dygnet för tankarna tillbaka då vi om somrarna bodde på vår segelbåt och rörde oss i svenska vattnen runt Stockholm.  

Vädret börjar kännas novembrigt även här, men när solen skiner är det som svenska sommardagar, så det är helt okey och om nätterna är vi ju inomhus och sover ändå. Just nu har det varit några dagar med nästan frostvarning. Igår och idag har jag legat i solen på taket på huset och njutit av varma solens strålar.

Här skördas mandariner för fullt, och runtom Oliva täcker odlingarna stora områden. Även andra citrusfrukter odlas här men de är nog inte dags att skörda riktigt ännu. Oliva är en mindre stad som ligger ett par kilometer från havet och är skyddad av berg runt om. Här bor cirka 26 000 invånare, varje fredag är det stor marknad mitt i centrum och kommersen drar till sig massor av folk och där kan man handla riktigt billiga närodlade grönsaker och frukter, honung, ägg, ost och olika charkuterier, samt en massa stånd med kläder och skor. Då pratas och träffar man med vänner och bekanta, riktigt trivsamt. Som svensk och tidigare utbränd har jag fortfarande svårt med alla höga samtal, ljud och snabb kommers, så jag drar mig tillbaka och njuter på lite avstånd från ett närbeläget café.

Här hälsar man på oss som man gjorde tidigare i Sverige, när vi var små, fast nu var jag lite orättvis för i Täfteå där jag bor hälsar de flesta på varandra. Grannar kommer och försöker ta kontakt med vårt värdpar på olika sätt, det går lite knaggligt och grannen rätt över påpekar att jag inte ser svenska ut, utan spansk. Det har jag hört förut när jag rest, men det är väl den vallonska arvsgenen som påverkar.

Grannen fick i vart fall med sig Mats och han fick plocka mandariner på grannens egen plantage, sedan dess har vi ätit mandariner morgon, middag och kväll, kokat marmelad och mandelskorpor samt gjort en laddning limoncello fast med mandariner. När de plockat klart, för grannen krävde att Mats fyllde påsen ordentligt, bjöds han till gubbarnas pub på öl. Vänligheten går inte att ta miste på.

 

Stranden är ganska öde men vi besöker den då och då, hittar vackra snäckor, tittar på vågorna som skummar och fåglarna som springer och söker föda. Jag undrar i mitt stilla sinne om jag skulle klara av att gräva upp musslor på stranden som jag fick lära mig på beachen vid Byron Bay, Australien för snart 15 år sedan. Jag får nog reka lite till tror jag….känner plötsligt tacksamhet över vad livet gett mig i alla avseenden.

Shopping i andra länder är intressant då man hittar saker man vanligtvis inte hittar hemma. Det har jag ju även sett på svenska klädkedjor i andra europeiska länder, men här finns de inte!

 

Advent firades så gott vi kunde med vad vi kunde ta fram och nu närmar sig slutet av vår resa om två dagar reser vi till Alicante och tar flyget hem. 

 

Dag 21

Receptionisten på hotellet frågade hur vi haft det och om vi trivts. Mycket vänlig och tillmötesgående. Efter frukost promenerar vi till järnvägsstationen och följer aveny Charles de Gaulle. Vi var lite tidiga så vi njuter av en expresso tillsammans med andra som väntar på tågs avgång. Själv tycker jag att det är lite pirrigt och spännande när man åker vidare från en plats till en annan. Vad kommer att hända nu, så med öppet sinne kliver vi på tåget i gare de Perpignan. Trots platsbiljetter är det ibland lätt att välja fel tåg, vi får byta vagn när vi märker vårt misstag. Eftersom vi vet att vi kan få kort om tid i Barcelona, då vi både ska ordna med platsbiljetter och byta tåg går vi till restaurangvagnen i hopp om att få oss en god vällagad fransk lunch. Men de hade inte mycket till lunchutbud, så vi gick tillbaka till vår vagn och knaprade i oss lite av vår matsäck.

Tåget var ett snabbtåg och bitvis var det svårt att titta på landskapet från vagnsfönstret, när det yttre kommer för nära och hastigheten är hög får man nästan ont i ögonen, då det blir svårt att fästa blicken när allt rusar förbi. Stor biljettkontroll skedde och de tycktes som om de höll på att lära upp några i biljetternas varande. Vi fick först veta att vi inte fyllt i en av sidorna i våra interrailpass och fick lite bannor av konduktören som när han skulle lämna dem tillbaka sa, chefen vill se dem också. Han visade sina elever hur interrailkort ser ut och visade dem hur det skulle fyllas i osv. Han tackade och önskade oss fortsatt trevlig resa, när han lämnade dem åter.

Vi var dock snart framme i Barcelona och ville snabbt ordna med platsbiljetter till vår fortsatta resa. Efter lite sökande fann vi dock kassorna som sålde biljetter och tog en kölapp. Vår tur, jasså ska ni resa idag ja då är det de kölappslösa kassorna där borta. Lite struligt kan tyckas men vips hade den effektiva spanska, men engelsktalande tjänstemannen, fixat fram platsbiljetter till Valencia åt oss.

I Barcelona är det ungefär som på en flygplats när du ska till tågen, du får ”checka in” 20 minuter före tågets avgång och blir inte insläppt utan biljett. Trots den synes rigorösa kontrollen och säkerhetsnivån smet främst unga människor igenom utan att någon hann se det. Det är ganska tråkigt på stora tågstationer, så vår väntan blev lite tråkigare än vanligt.

Till slut var det dags att borda tåget och färden mot Valencia. Landskapet ändrads något, vi såg havet, hamnar och massor av sjöfågel, solen sken och i vagnen brummade air conditioning. Vi åt resterna av vår matsäck och spelade på våra mobiler. Så var vi framme i Valencia, Christer ringde sin syster , men fick inget svar. Jag köpte oss en macka och ananasjuice, det var fortfarande en bra stund till middag. Christer ringde igen och då stod syster Mona och hennes man just utanför ingången till stationen.

Det började mörkna och bilturen ner till Oliva var mycket prat. Framme och installerade åt vi tortilla och ost. Vi kom sent i säng, men är nu framme vid slutmålet. Om cirka en vecka åker vi till Alicante och flyger hem.

 

Dag 20

 

Dagen börjas som vanligt med våra yogapass, men här är hotellrummen trots att det är en svit väldigt små, så vi gör vår yoga i omgångar. Frukost som erbjuder en massa godsaker och även lokala produkter. Frukost är godaste målet på dagen tycker inte du det? Och att äta frukost som någon annan sammanställt.

Tar tjuren vid hornen och beger oss till stationen för att ordna med platsbiljetter för nästa etapp. Tur vi gick ganska tidigt, kön är lång och alla före oss tycks ha svåra omständliga frågor och problem. Äntligen är det vår tur, naturligtvis finns här inget kölappssystem här. Vi förklarar att vi inte pratar så mycket franska men vill beställa platsbiljetter till Spanien. Jaha ni föredrar engelska? Vi blir bryskt hänvisade till kassa ett. Där en kvinna som tidigare stått före oss i kön och fått hjälp en gång nu är före oss. Hon har många frågor och det diskuteras fram och tillbaka en bra stund innan det blir vår tur. Men nu får vi kliva fram och framföra våra önskemål. Vi har kollat via den app som är till stor hjälp när man åker interrail. Så vi är effektiva berättar när tåget går från Perpignan, vilket nummer det har och avgångstider. Nej säger tjänstemannen det går inget tåg från Barcelona till Valencia enligt vad ni säger. Det går inte att boka platsbiljetter. Men ni har ju två timmar på er i Barcelona, just då ser jag att dagens avgång är 1 timme sen enligt stationens display. Jag påpekar att om det händer när vi själva ska åka blir det väl tight. Ha säger att det inte är hans problem, han kan inte boka platsbiljetter i det spanska systemet. Nå vi har platsbiljetter till Barcelona, vilket krävs på snabbtågen.

Vi går ut och tar igen oss med en promenad genom stan mot stadens hjärta(coeure de ville) det är skönt när solen kommer fram och man kan njuta av att vara utomhus. Vi hittar slutligen en härlig restaurang intill den gamla muren som byggdes vid biflödet Basse, för hur länge sen som helst. Vi delade på en trerätters efter det att jag stoppat mitt lakritssug med en pastisse au eau.

En härlig grönsallad med musslor med vinegrett, en torskliknande fisk med sellerimos och pesto som kröntes med espresso och tre olika gobitar av högsta klass. Det kändes bra att fortsätta promenaden efter det intaget. Vi hittade les Halles, där vi handlade frukt och lite godsaker till morgondagens matsäck.

Vi mötte en fransman som kom fram och undrade var vi kom ifrån, det visade sig att gissade fel, men att han varit tillsammans med en svensk kvinna tidigare. Ni svenskar reser mycket, min nuvarande flickvän som är fransk hon vill inte resa, men det vill jag! Det blev en trevlig pratstund och hans avskedsfras blev på svenska. När vi går vidare pratar vi om alla möten vi hittills gjort under denna resa och vilken tur vi har som får träffa alla underbara människor! En rikedom som är svår att ersätta.

Eftermiddag blir att packa om resväskor, ta fram lite tunnare kläder och förbereda oss för morgondagen. Det är bra nog varmare i Oliva. Middag på någon restaurang i närheten…. 

 

Dag 19

Oj vad vi sovit gott! Superfin frukost på hotellet innan en långpromenad som tar oss genom de gamla delarna av Arles och för oss till Vincent van Goghs förlaga till Nattcafé.

Vi njuter av lugn och stillhet och av alla intrycken av det gamla, det sårade och det hela. En stund med kontemplation, intryck och samtal. Vandrar efter floden på flodbäddens kant, tar oss bort till de gamla centrala Arles med urgamla byggnader. Stadshotellet ser mer ut som ett slott än ett gammalt hotell, numera som ett museum där man kan titta sig omkring. Provence tycks ha haft egna presidenter tidigare, men texten på fundamentet vid torget var svårtytt på gammelfranska.

Franskan har ju reviderats ett par gånger och fått sin nuvarande form och grammatik på senare århundraden. Här bor vanliga människor i de gamla husen och här möter vi nog Europas äldsta brevbärare. Jag gissar på en bra bit över 75, maken tror mindre, säger att de ser slitnare ut runt Medelhavet. Hans vader var vältränade, han bar kortbyxor till uniformsjacka och ett stort vitt hår och skägg som skulle gjort jultomten gråtfärdig! PS vågade inte fota honom.

Spår av andra världskrigets härjningar kan ses på många ställen i Arles gamla stadskärna, stora hål och söndertrasade väggar. Amfiteatern som uppfördes av kejsar Augustus, under romarriket finns kvar men som en ruin. Fantastiskt hur dessa gamla ruiner och byggnader få stå kvar utan att någon stadsarkitekt eller politiker fått för sig att byggnadsförtäta och riva för att få mark till bygga nytt.

Det är skönt att vandra i en gammal stadskärna där det råder en fridfull stämning och trafiken regleras hårt. Vi har sett prov på häftiga innovationer där pelare stoppar framfarten men som kan köras ned och på så sett forceras av ett fordon. Något som till del borde kunna stoppa den nya typen av terroristattacker.

Här verkar det var en del i vardagen med säkerhetskontroller och liknande. Men folk tycks ändå inte vara rädda för att något dåd ska hända. Vi måste ju leva också.

Klockan går fort när man har roligt och det började vara dags för oss att checka ut och få i oss något till lunch, innan avfärden mot Perpignan.   Vi tackade för oss på hotellet och hittade ett ställe med galetter vid torget. Wow! Så galet gott, galett au fromage et oef. Färskpressad apelsinjuice och expresso.

Lagom promenad till stationen. Igår kväll var jag trött, kanske  också lite skärrad över händelsen på stationen innan vi skulle kliva av och ville jag åka taxi till hotellet, men taxichauffören hävdade bryskt att det bara var 600 meter till hotellet. När jag sa att jag inte är så bra på franska, höjde han röste ytterligare och artikulerade väldeliga, som om jag skulle förstå bättre! Är det bara mig det inträffar. Inser att vi nu pratat tyska en vecka, försökt prata italienska en vecka, nu är det franska som gäller, men är man trött rör man ihop det. I går började jag exempelvis prata tyska med den unga damen som hjälpte oss….Fast det här med taxichaufförer som inte vill köra gör mig fundersam..

Vi lämnar ett nästan bilfritt Arles för en betydligt biltätare ort!

 

Tåget var något försenat men vi valde ändå att ta ett regionaltåg som gick från Arles direkt till Perpignan, vi behövde inte byta tåg men det stannade vid en massa stationer. Fina vyer även om det börjar kännas som höstfärger även här. Framme var det lätt att hitta Aveny Charles de Gaulle och hotellet Nyx. Väl där berättade den trevliga receptionisten att de uppgraderat oss till en svit men utsikt mot innegården. Hon hälsade oss välkommen berättade om frukost och annat och manade på mig att prata franska, för hon kunde nästan ingen engelska. Så det är bara att jobba på.

Vi har ännu inte hittat medelhavsbornas dygnsrytm så det kändes sent att boka bord till kl 19.30, vi valde att ta en falafel i närheten efter att ha gått en lång promenad inne citykärnan. Vi pratar med Christers syster och make i Spanien och berättar om våra fortsatta resplaner. Ring så hämtar vi vid station. Vilket låter bra och skönt. Nu chillar vi och hoppas hitta CNN eller BBC i kanalutbudet. Skulle inte tro det i Frankrike är alla kanaler fransktalande eller dubbade till franska. Trött slötittar jag på en film med Matt Damon, fattar inte mycket. Somnar nöjd.

 

Dag 18

Vi hinner med en långpromenad i Ventimiglia efter frukost och före avresan. Dagens tågresa kantades av kontraster. Stränder och blått hav, berg och slätt land. Vi färdades efter franska rivieran Nice, Cannes, Monte Carlo osv. Otroligt vackra byggnader och ibland bara pappkartonger till skydd. En strand dit fattiga migranter tagit sig för att värma sig i solen på stranden, trasiga och hungriga, en annan med brunbrända välmående i badkläder. Till och med låg en strandad yacht i dyrare klassen bara lämnad där den strandat 4-5 meter upp på stranden. Smaken i munnen blev sur och jag blir lite illamående.

Igen fick jag ta tag i mina tankar och inse att livet är orättvist och jag kan inte hjälpa alla människor som behöver hjälp…dagens resa blir lång. Vi byter tåg i Nice och Marsielle, på den senare ser jag igen de som inte räknas, överlevarna som kommit till Europa, de unga männen som kämpar för att kunna stanna. 

Vi färdas åter genom landskap och jag inser att vi är i Provence. Då vi nästan är framme i Arles och stannat på stationen Miramar, blir vi uppmanade att utrymma tåget omgående och får inte stå på perrongen utan måste in i stationslokalen. Det rabblas på snabb franska och vi har svårt att hänga med. En person tycks ha varit hotfull. Vi förstår inget men det kommer flera polisbilar och även räddningstjänsten dyker upp. Alla tåg är försenade enlig tågstationens display. Vårt har ett kort insp. efter sin rad.

Genom stationsfönstren sprider sig det kalla blåa skenet från polisbilar och räddningstjänst. En ung dam som satt intill mig på tåget berättar att man kan ta buss till Arles från denna plats. Jag får hjälp av en ung man som översätter engelska/franska, nej jag måste ta tåget för att komma till Arles. Den unga damen kommer och har tagit reda på alla avgångar som passerar Arles och ger mig en lapp med dessa nedskrivna. Jag skriver till vårt förbokade hotell att tåget är försenat och vi vet inte hur länge. Receptionen skickar koder och instruktioner hur vi kan komma oss in. Till slut kan vi äntra ett tåg och ta oss till Arles. Vi är på väg att hoppa av en station för tidigt. Den unga damen kommer rusande och säger att det är först nästa station vi ska kliva av. Det blev tydligt att man hjälper varandra vid denna typ av utsatthet. Kändes gott enda in i hjärteroten. Tre och en halvtimme försenade kastade vi av oss på rummet och ut i mörka kvällen för att hitta en schysst matställe. En dag med många olika känslor.

Vi hittade Les Sales Gosses en argentinsk restaurang i Provence! Som icke köttätare kunde de ändå ordna oss en god vegetarisk middag som sköljdes ner med det korsikanska ölet Pietra, gjort på kastanjemjöl. Tillbaka på Le Belvedere som hade toppensköna sängar och lakan och perfekt temperatur för sömn. Vi slocknade till en fransktalande Tom Hanks…..

 

Dag 17

 

Frukost stärktes med caffé latte och brioche på Bookcafé tvärs över gatan från där vi bor. Sanering av oss själva och därpå en långpromenad längs strandpromenaden i den varma solen. Vi passerade över en gångbro där det flockades av måsar men också annan sjöfågel. En titt i vattnet gav oss åter något spännande att iaktta det var säkert ett par hundra fiskar, vi anar att det var någon form av forell, som simmade runt, runt i ett stim, såsom man lärt sig att mycket små fisk gör för att skydda sig mot yttre fara. De blev fler och fler, även på tillbakavägen av vår promenad kunde vi iaktta fenomenet. Underligt, kan det vara så att de lekte?

Maken kontaktade svärsonen om detta och sa att det var synd att vi inte hade ett spö, svaret kom rätt snabbt. Köp en håv! Vi fortsatte vår promenad som kröntes av italiensk och fransktalande familjer på söndagspromenad. Hittade till slut en restaurang vi vattnet och satt ute i gassande sol och åt en tonfisksallad den 19 november!

Besök i italiensk saluhall och rätt som det var trodde vi att vi mötte blodbussen….men ack vad vi bidrog oss. Det var ett ambulerande postkontor, ungefär som vår bokbuss. Den kommer en viss dag i veckan och ställer upp sin service. Jag undrar varför inte Posten i Sverige hade den geniala idén innan Postverket såldes ut och blev affärsdrivande företag och Postnord bildades tillsammans med våra grannländer? Jag gillar idén och tycker att vi är trögtänkta när det gäller servicen i Sverige utanför tullarna!

 

Inköp av morgondagens matsäck, som blev ost i skivor, rödbetschips, potatis och lök foccacia och ett par små flaskor smoothie. Bankärenden via nätet och börjar smått planera morgondagen. Då vi plötslig kommer på att vi nog inte betalade för B&B i Pisa. Hoppsan då! Kollar uttagen via internetbanken och inser att det inte är draget bara reserverat. Mejlar Luigi och frågar om vi gjort något galet och hoppas på svar…..vi fick väldig ångest så nu blir det middag och lugna ner oss lite.

Packning och förberedelser inför morgondagens vidarefärd som går till Arles, en underbar fransk liten stad där Vincent van Gogh var väldigt produktiv och bland annat målade min favorit, som jag haft hängande i hallen hemma i många år.

Hotel Giuseppe har levererat precis som de övriga ställen vi sovit på. Booking.com är ett tillförlitligt sätt att boka rum på och det finns i alla prisklasser.

France here we come!

 

Dag 16

Solen skiner när vi vaknar det toscanska landskapet är inlindat i morgondis. Frukost på vår underbara balkong, den är lite torftig men vi ska dricka vårt morgonkaffe på tågstationen. Tåget mot Genova var fyllt med helglediga italienare, det fanns inte en enda sittplats fram till Spietze. Där ett högljutt idrottgäng gick av och vagnen blev i det närmaste tom. Vi känner att vi har tur med oss, vi hade inte bokat platsbiljetter. Å andra sidan verkade inte de andra heller gjort det för det blev en del dispyter i vagnen.

Framme i Genova hade vi god tid på oss så vi drack kaffe och delade på en portion pasta. Det var dags att ta sig till spår 17 och borda tåget. Det är försenat och vi fårsnart veta att det ska komma om 20 minuter. Det kommer in ett tåg men det är inte märkt som det brukar och ingen högtalarröst berättar något. Tills slut springer maken i väg och frågar en tågpersonal längre bort på perrongen. Jo det är tåget vi ska åka med till Ventimiglio, det är ett franskt tåg vars ändstation är Nice.

Igen dyker ensamkommande unga män upp och på deras sätt röra sig och blicka över axeln förstår man att de åker utan biljett. Konduktören kommer och vi får reda på att vi skulle haft en köpt biljett, våra interrailkort gäller inte denna sträcka med detta tåg, men ni får åka, bara kolla nästa gång. Vi kollar i appen och inser att vi missat den lilla informationssymbolen som tydligt säger att interrailkortet inte gäller här, skäms lite…pojken intill har ingen biljett inte heller han som sitter bakom oss, de får kliva av på nästa station. Påminns igen om att många har det svårt och har inte samma möjligheter som andra. Men jag kan inte hjälpa alla behövande, det är den krassa sanningen! Jag mår inte bättre för det, tankarna går.

Framme i Ventimiglio är det inte långt till vårt hotell. Det ser slitet ut, men den man som agerar receptionist i dag tar tag i våra väskor, når han förstått att vi är mr and mrs Christer Henningstedt och säger häng med mig. Mina värsta tankar börjar snurra, finns det något mera sjabbigt än detta där vi ska inkvarteras. Men det var ett mycket fräscht annex och ligger alldeles intill ett torg med många matställen och butiker. Här kommer vi att trivas, vänliga människor har redan hjälpt oss.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                              Ännu ett toppen ställe, fast ingen balkong och 500 meter ner till havet.

Lite shopping och middag i citykärnan innan vi drar oss tillbaka för reflektioner och återhämtning. Italiensk mat håller hög klass, enkelt men otroligt goda kombinationer. Denna lilla stad är en överraskning och vi hittar en del spännande här! Bron hade ju ett speciellt namn tyckte vi och i vattnet under den samlades lagom stora middagsfiskar i stim, som mindre fisk brukar.                                                                                                                                                                                                                                                     Vi funderar fortfarande varför vi inte hade håven med och hur det kom sig att se simmade i stim. I närheten såg vi också kommissarie Montalbanos boning…tror vi!

 

 

I morgon är en ny dag! 

 

 

 

 

Dag 12

 

 Fräscha rum och otroligt bra service och frukost. Efter en natt i en underbar säng, fin frukost ska vi ge oss ut på stan och hoppas att molnen lättar. Fortfarande trötta efter gårdagen, lånar vi ett paraply och ger vi oss ut för att titta på denna underbara stad som faktiskt grundades av greker för mycket länge sedan. Det känns härligt att vandra i denna gamla vackra stad som verkligen är italiensk på många sätt. Gamla hus och precis som i Lady och Lufsen hänger tvätten ute mot gatan…

 

 

Duggregnet tilltar men vi fortsätter vår vandring med hjälp av de tips Alessandra på hotellet gav oss. Regnet ökar och vi tar oss in i den gamla saluhallen. Så underbart med alla läckerheter, en sådan skulle vi ha i Umeå. DuÅ har kommit riktigt nära men inte fullt ut! Efter några timmars promenerande är det bara att inse vi är blöta trots paraply. Vi tar oss raskt tillbaka till hotellet längs den för oss typiska lilla italienska gatan med vespan parkerad utanför porten, men nu är tvätten intagen.

Vi lånar hotellets gym och tar i riktigt ordentligt, man inser att många muskler kan tränas i alla maskiner som här finns. Tyngdpunkten blir på Christers löpning och min cykling. Vatten, vatten och sanering. Innan vi njuter av en fantastisk lunch. Gnocci e pesto och Pasta Marinara och jag njuter av husets röda. Trevligt härlig personal som tar hand om oss. Vi planerar morgondagens resa vidare mot Pisa.

 

 

 

 

 

 

Dags för en ny promenad för att se om vi kan hitta matsäcksinnehåll till morgondagens resa. Vi hittar en affär inte alltför långt bort och på vår knaggliga italienska lyckas vi beställa en bit peccorini som vi får delad i lagom stora munsbitar, ett par bitar pizza, lite frukt och nötter. När vi vandrade i stadens saluhall och jag önskade jag att jag bott här och haft ett eget kök kolla nere till höger alla färska pastasorter! En Dry Martini innan middagen blir bra!

 

 

Tillbaka på hotellet inser vi att det blir tidig uppgång i morgon, så vi frågar om hotellets restaurangs öppettider. En tidig middag vore toppen, så maten hinner sjunka ner innan man ska sova. Vi får tre olika svar och när vi efter bokning möts av personal som säger att kocken kommer om en timme, brinner fru Henningstedt och den sydeuropeiska arvsgenen ger sig till känna. Jag blir en riktig italienare och önskar att jag kunnat flytande italienska för att ge rätt effekt. Senare förstår jag dock att min engelska och mitt heta blod har gett efterskalv och all personal på hotellet står på tårna när jag kommer. Det slutar med att vi får förslag på en restaurang i gamla stan, La Moretta , dock får vi leta ett tag eftersom vägbeskrivningen gavs av en italienska med dålig engelska. Vi får hjälp av ett italienskt butiksägarpar som trots att de bara pratar sitt modersmål, får mig att förstå. Börjar jag begripa italienska, tro??? 

Vi börjar undra om restaurangen nåtts av ryktet för vi är omgivna av fyra personal som ständigt rör sig runt vårt bord och frågar om allt är bra och så är det tills vi ska gå. Underbar mat pasta pomodore, pasta seafood och gott vin, när Popes piazza. Mätta och nöjda tar vi oss vaggande tillbaka till See port hotel för att packa och göra allt klart inför morgondagen. Vi betalar för oss, och de meddelar att gör avdrag på vår nota pga restaurangens fadäs. Till och med bartender som gjort den godaste dry martinin åt mig kommer till hotellobbyn och ber om ursäkt för fadäsen. Jag ger de god feedback och säger att de inte kan hållas ansvarig för det som hände men att det trots allt är ett hotell med internationella gäster och de borde man kunna äta dygnet runt via exv roomservice. De ska föra det vidare till sin chef. Vi bokar taxi för morgondagen och kollar vilken tid frukost serveras.

 

Vi packar ihop oss, kollar av tider och tågnummer, det blir en hel del byten i morgon. Vi åker bara snabbtåg till Rimini, därefter är det regiontåg, så vi tror att det blir enkla byten. Glor på en amerikansk film dubbad till italienska som allt i detta landet, förstår själv ingenting men inser att detta påverkar kanske engelskans utbredning i detta land. Somnar.

 

 

Dag 14 Ancona II mot Pisa

Vi vaknar tidigt, för att dra oss en liten stund i de härliga sängarna innan frukost. Vi har gått om tid innan taxin kommer och när vi är på stationen möts vi av meddelandet att tåget är försenat först fem minuter blir till slut 20 minuter, hur var det nu hur lång tid hade vi i Rimini? Jo vi ska klara det.

Det blåser kraftigt och det är svårt att hitta lä på perrongen eller inne på stationen där dörrar står öppna. En välklädd gentleman, med halsduken precis som det enligt regelboken ska vara, kliver fram och frågar var vi kommer från, är ni tyskar? Näe säger vi, svenskar. Jaha, där är det kallt, jag var där minus 20, brr. Själv är jag alger som bor här i Ancona. Vi pratar på en stund och han önskar oss fortsatt trevlig resa.

Äntligen kommer tågen som snabbt tar oss till Rimini. Järnvägen följer havet och vi ser nu hur oroligt det är. Vågorna slår in mot stranden och det blåser hårt.

 

 

Tågförseningen på vägen till Ancona berodde ju på översvämningar av spåret. Vi ser översvämmade åkrar, fotbollsplaner här och där. Sedan blir det byten i Faenza, Firenze resan tar oss genom vackert landskap som förändras och hänför oss. Kuperat landskap som till och med är snötäckt på sina ställen. Vi pratar, njuter av utsikten och lyssnar till det som händer runt om oss. Alla regionaltåg har inte laddningsmöjligheter för mobilen, är något vi la märke till men sista biten mot Pisa, där kunde jag ladda min snart tomma mobil.

Stationerna där vi bytte var inte så små som vi förväntat oss och vi börjar inse att här är mer tättbefolkat än vi trott. Så det blev lite väl bråttom på några ställen att hinna från spår 16 till spår 1 A med en station fylld av folk kräver sin man och kvinna. Vi inser att vi lär oss nya saker om oss själva, andra och växer i självkänsla.

 

I Pisa har vi exakt 270 m från stationen till det B&B vi ska bo på i några nätter. En liten anonym skylt gör att vi först missar det. Vi tar hjälp av en lapplisa, jo här är de lika trevliga som hemma. In i porten och vi ska upp på sjätte våningen. En byggarbetare rabblar något på snabb italienska när vi ska trycka på hissen. Jag säger något på spanskitalienska tror jag Soy hablo niente italiano. Han hummar. Hissen kommer och vi förstår den är bräddfylld med byggskräp. De är tre man som tömmer den och sedan kan vi kliva in i en pytteliten hiss som skulle ge vem som helst klaustrofobiska känningar. 

Den tar oss upp till sjätte våningen och vi är instängda och ser ingenting, vi har svårt att få upp dörren. Så är vi framme vid den gröna dörren som gömmer vårt B&B. Den öppnas och här möts vi av ägaren som säger att han mejlat mig, men det har jag ju inte sett, undrade vilken tid vi skulle komma. Men nu är ni här. Han visar oss vårt dubbelrum, som har soffa och en inglasad stor egen balkong samt privat badrum. Halleluja, vilken tur vi hade! Han visar på köket och erbjuder både kaffe och vatten medan han tar hand om det praktiska med pappersarbete. Han vill ha 6 euro för turistskatt. Då jag blivit förvarnade om att italienare alltid försöker lura en på pengar, frågar jag givetvis kring detta och inser att han inte är så bra på engelska han heller.

Vår värd tar fram en karta och visar på sevärdheterna han tycker att vi inte får missa och tipsar om en restaurang Gallileo som verkligen erbjuder det toskanska köket. Vi tar farväl efter fått en genomgång kring nycklar och annat praktiskt kring frukost.

Vi packar upp oss och tvättar lite för hand, vår balkong har också en ställning att hänga den på. Vilar, bloggar och förbereder oss för att gå och äta middag. En promenad med hjälp av mobilens GPS tar oss snabbt till Gallieo. Lite för snabbt vi får gå en sväng och njuta av gränder och gamla hus. Restaurangen är av klass, vi äter en lax carpaccio, pasta volonge, seabreem och tiramisu nedsköljt med ett gott rött vin och en espresso med en limocello på apelsin. Trevlig och kunnig  personal med glimten i ögat. Flera skratt och skämt!

Skön promenad och god natt !

 

Dag 15

Frukost på vår fina balkong, tvätten är inte torr ännu, men torde vara det i eftermiddag. I dag ska vi ta en rundtur på egen hand. Vi bor centralt och kan vandra i solen. Njutbart! Lite planering inför morgondagens fortsatta resan innan vi ger oss av. En promenad i skugga och sol som väckte känslor av många de slag. Vackert, gammalt, nytt, tiggeri eller egentligen försäljning av krims krams jag inte är intresserad av. Fötterna leder oss in på avstickare i gränder och prång där vi hittar grönsaksförsäljare, färskt bröd, pizza, mackor och annat som den gemene italienaren trycker i sig. Vi tränar våra språkkunskaper och lyckas till största del få det vi önskar. Vi går längs shoppingstråk och äter inhandlad pizza som vem som helst. Vi vandrar i ett soligt och ibland skuggigt Pisa, längs piazzor och gränder. Njuter av att dofta, sukta och bara vara. Provar att beställa pizzabit på italienska av en kvinna i ett bageristånd bland alla grönsaksstånd. Hon förstår vad jag menar, men jag förstår inte när hon på snabb italienska frågar om jag ska äta den på en gång. Så hon säger det på engelska. Vi fortsätter vår vandring bland otroligt vackra byggnader, här tycks ingen rivningshets råda, även om vissa hus är i stort behov av underhåll.

 

 

Vi når också det obligatoriska besöket vid lutande tornet. Här är massor av turister de flesta försöker ta bilder så det ser ut som personer håller och emot lutningen, andra ligger på marken och fotograferar uppåt. Jag gjorde ingendera men tyckte att jag lyckades rätt bra ändå.

 

 

Plötsligt ljöd sirener och det dök upp olika poliser och militärer. Vi undrade vad som stod på, men förstod inget. Såg bara att det blev polis tätare och militär med kulsprutegevär syntes här och där. Dagen efter förstod vi att fyra bomber smällt i en stad, Liverno, ej långt härifrån, faktiskt några stationer från Pisa och slutstationen när vi åkte hit. Terrordåd befaras men inget verkar bekräftat.

De syns bakom mig….

 

Vi passerar vattendrag och hänförs av de vackra byggnaderna som man här tycks försöka rädda undan förfall, men också intressanta förtätningsprojekt. Där det gamla finns kvar som grund. Jag känner mig hemma och på något vis tycks italienska vara lättare än jag trott. Vi går förbi universitetets olika fakulteter. Ut ur en byggnad strömmar vad vi förstår nykläckta litteraturvetare. Naturligtvis besöker vi också tornet, här blir det plötsligt extra pådrag av beväpnad militär och polis. Senare ser vi det också på andra ställen, vid järnvägsstationen och några andra byggnader. Vi vet inte riktigt vad det handlar om vi får kolla nyheterna och försöka förstå.

Mätta av mat, kaffe och intryck blir vi ”offer”, borde sett det komma. En gatusäljare vill sälja vi tackar nej, han vill ge mig något som ska ge mig tur….jo tjena! Sedan överöser han oss och tror nog att han fångat oss. Give me something for the children of Africa, something to eat or drink. Have no money! Lämnar tillbaka det han mer eller mindre tvingat mig ta emot. Dagen får en sur smak som håller i sig stora delar av eftermiddagen.

Spännande är postens giv med frimärken som kan spåras via egen gps-tag. De tre kort jag sänt hem använde jag dessa till. Kanske något för Postnord att ta efter, då deras post alltmer försvinner!

 

 

Vid middagstid börjar vi leta matställe eller hämtmatställe som är öppet, men här stänger matställena mellan 15 och 18-20. Så vad vi bidrog oss. Vi hittade en minilivs och kunde köpa lite matsäck. Letade en bankomat länge trots vägbeskrivningar, 50 mtr tyck vara 500 mtr….

Vi gjorde ett uttag i bankomat som endast erbjöd italienska som språkval men det fungerade vi fick ut både pengar och uttagskvitto! Hem till vårt B&B för att packa undan och förbereda morgondagens resa. Eftersom vi inte skulle få tag i mat förrän efter 19 satt jag också med datorn och mobiler och överförde bilder. Hämtpizza hade utlovats till kl 19. Inget hände så maken gick ner, de hade inte börjat med vår beställning och klockan var närmare 19.30. Italien, Italien är ett land där man ….kan bli lite galen!

Kollar igenom vår resrutt igen och inser att vi kanske måste ändra den en del. Så vi gör det och bokar hotell Giuseppe i Ventimiglio, kollar även inför fortsatt resa på måndag. Nu har vi ändrat hela vår resrutt eftersom vi känner att de längsta resorna blir för tuffa. Det är inte kul att komma fram och det är mörkt, ta sig till ett hotell allt har stängt och bara gå och lägga sig. Så nu blir våra resor inte längre än 6-8h/dag. Det innebär att vi stryker några orter men de kan vi resa till en annan gång. Äntligen får vi vår vegetariska pizza samt Margeritan. Vi går tidigt i säng då vi lärt oss att resdagar kräver att man är alert och pigg för att inte missa vid tågbyten.

 

Dag 11

Vi stiger upp tidigt säger hej till familjen vi bott hos senaste veckan och tar bussen med väskor och packning till järnvägsstationen i Pforzheim. Tåget till Karlsruhe är försenat och vi missar anslutningen till Ancona via Bern och Milano. Ställda inför fakta letade vi upp informationen på stationen i Karlsruhe. De hänvisade oss till biljettförsäljningen och där fick vi stå i kö ett tag.

Det gällde att ha valt rätt kölapp, i Tyskland gäller ordnung und reda! Väl framme frågade jag vänligt på tyska om tjm talade engelska. Nein aber du sprechen so gutes deutch! Wir vorsochen, da. Så på knagglande tyska berättade jag om vår prekära situation och fick utomordentlig hjälp och vägledning. Han bokade om våra platsbiljetter men nu blev det sex byten istället för tre! Han la till ordentligt med tid för byten. Och köpte tillbaka våra tidigare bokade platsbiljetter. När vi var klara tackade jag ordentligt på min gamla skoltyska och då svarade tjänstemannen; Have a nice trip, på utomordentlig engelska! Jag börjar inse vikten av att kunna språk, men framförallt om personer med annat modersmål märker att man försöker sitt bästa så hjälper de en så gott de kan, utom fransmän och italienare då. Nä nu var jag lite för generalistisk, men har dåliga erfarenheter.

Vi hade rätt gott om tid innan vi skulle borda tåget och hann köpa lite extra färdkost, vilket senare skulle visa sig vara en fullträff. Väl på tåget till Basel kändes det som om vi äntligen hade fått ordning på dagen. Vackra vyer genom hela Schweiz. Snöklädda alptoppar, kuperat och dramatiskt landskap. Bondgårdar med väldigt lutande åkrar. Njutbar ögongodis!

 

Det flöt på bra med byten i Basel, Lugano, Milano och Bologna. Milano är en mycket stor järnvägsstation, Stockholms central känns som en liten by i jämförelse. Dock välordnad och välskyltad och personal som kunde ge svar. Tågnummer är viktigt att kolla av.

I Bologna var det sämre med skyltning och information. Tåget mot Ancona var försenat och vi fick inte information om vilken plattform det skulle gå från. När det äntligen dök upp på stationens display hade vi bråttom att hinna till rätt plattformen. Vis av tidigare erfarenheter kollade vi efter tågnumret och sprang iväg till spår 4 och när stinsen visslade på perrongen hoppade vi ombord på tåget. Vi började leta vår platser men hittade inte ens vagn 7 där vi var bokade! Nåväl vi hittade oss några sittplatser i vagn 6, men de var onumrerade så vi började ana oråd. När ingen konduktör dök upp fick Christer gå och leta. Han talade bara italienska men en engelsktalande kvinna rykte in och hjälpte till. Våra aningar besannades och vi insåg att vi att på ett tåg och åkte i motsatt riktning. Vi fick tipset att kliva av i Parma och byta där.

Det var en stund kvar innan vi var i Parma och på tåget såg jag saker jag helst inte velat se. Unga män med olika nationalitet försökte sova, konduktörer som kollade biljetter. Givetvis hade de ingen. När vi gjorde oss klara för att stiga av tåget mötte jag honom jag sett uppföra sig lite konstigt. Jag tittade på honom och sa, Were are you heading? Och han berättade bland annat att ville ta sig till Frankrike, där var det bättre än i Italien. Här får man ingen hjälp, jagas bort om man sover någonstans, är utan biljett osv hur länge har du varit här Italien? Två år svarade han. Vi fortsatte att prata en stund, jag kände så väl igen honom en ensamkommande ung kille från Afghanistan, en överlevare som kanske får ett värdigt liv en dag. Jag såg honom och han berättade en del av sin historia. Det var dags för oss att kliva av och jag önskade honom lycka till. Vi skildes åt.

På tågstationen i Parma fanns inte mycket information att tillgå i den sena timmen. Men jag träffade en ung italienska som också skulle till Ancona, jo det va rätt spår och tåget skulle komma snart. Det var fem minuter försenat, men vad gjorde det tidigare hade vi ju åkt 300 knyck på bitar av sträckan.

Tåget blev ytterligare försenat och när vi stigit på fick vi information att ytterligare förseningar skulle vänta. Vi fick slutligen tag i en konduktör som berättade att på grund av kraftiga skyfall hade spåren skadats och att det lagades förfullt. VI kom till ett regnigt och blåsigt Ancona cirka tre timmar försenade. Vi bestämde på stående fot att förlänga vår vistelse med ett dygn vilket nu känns som ett bra val. Taxi tog oss från stationen till Seeport hotell, ett hipt hotell där het design blandas med gammal stil.

 

Dag 4

Vilodag och umgänge samt lite motion och eventuellt ett besök på tågstationen för att höra om vi kan fixa platsbiljetter för tåget till Italien. Vore bra att kunna fixa det innan vi påbörjar den delen av resan. Har vi tur går det lika bra som det gjorde i Danmark att ordna platsbiljetterna till resan genom Tyskland.

Vi stannar några dagar får att umgås med våra bonusbarnbarn och bonusbarn. Här blir säkert också tillfällen att umgås med Ivans släkt och familj. Vi blir uppassade som värsta kungligheterna. Hur ska detta gå när vi kommer hem?

Efter flera dagars umgänge är det dags att fortsätta. Vi planerar nästa etapp samtidigt som vi är barnvakter åt en liten Elvina på tre månader. Tänk att bebisar luktar så himla gott! Man vill bara snusa på dem.

 

 

De andra är på sjukhuset och får mamman i husets fot omhändertagen. Det blev gips. Vår planering tar oss från Tyskland till Italien via Schweiz. En resa på dryga 11 timmar med omstigning i Karlsruhe, Speitz samt Milano det känns spännande! För nu börjar det riktiga äventyret….

 

Dag 5-10

Vi fortsätter att umgås med bonusbarn, bonusbarnbarn och bonusfamilj i Pforzheim. Vi blir bortskämda med service som till de värsta kungligheter. Diskuterar på alla de möjliga språk. Lär Ivans fru att vegetarisk lasagne med champinjoner och purjolök. Han äter två stora portioner…

En skön långpromenad efter all öl och god mat som man blir bjuden på i all vänlighet. Lite dugg i luften och inte så många plusgrader, känns det skönt att fortsätta till varmare orter, även om hjärtat blivit varmt av all omtanke och kärlek senaste veckan. På Bahnhof i Pforzheim får vi hjälp med att boka platsbiljetter hela vägen till Ancona av en trevlig DB-tjänsteman. Det hjälper nog att man på tragglig tyska försöker och berätta att man är ledsen att man inte är bättre på språket. Noggrant hjälper han oss men det blir att byta tåg i Bern och inte Speitz, men vi är framme exakt samma tid som vi själva planerat. Vi inser att platsbiljetterna i Italien är dyrare än i Danmark och Tyskland. 51 euro. Boende är bokat med havsutsikt och lyxfrukost. Nu gäller det att komma sig upp i morgon, ordna rejäl matsäck och ta farväl av familjen Kheri som vi tillbringat sista veckan hos. Vi packar det mesta i kväll och drar iväg efter frukost i morgon bitti. Italy here we come…. Men först middag med Ivan på en ny indisk restaurang. Underbar man men lite väl stark, försöker hålla god min men…har svårt! Djädrans så starkt!

Äter middag med Ivan på ny indisk restaurang….det var ganska starkt….

Fixar nästan all packning och matsäck innan vi går i säng. I morgon ger vi oss av tidigt till järnvägsstationen. 06.30 uppstigning och vi tar lokalbussen med all packning till stationen. Nästa etapp av resan börjar!

 

Dag 3

Yogapass innan frukost, det känns tomt eftersom vårt värdpar har åkt på jobbet. Medan vi ordnar frukost gör vi också i ordning en matsäck, som vegetarianer och jag med laktos och glutenproblem blir det viktigt att förbereda sig något. Vi kokar ägg, en bra proteinkälla om man blir hungrig, brer mackor på en gott glutenfritt fröbröd som Lotta bakat. Toppar med veganspread med vårlök och röd paprika. Lägger ihop dem dubbla och skär de in mindre bitar som kan stoppas i vår medhavda Tupperwereburk. Några små runda röda goudaostar, valnötter, sesamkakor, en flaska smoothie på härliga bär samt vattenflaskor. Packar ihop oss och vandrar bort till järnvägsstationen i Lund. Åker över sundet till Köpenhamn huvudstation och möts av trevlig professionell personal från DSB. Något för Sverige att ta efter. Bemanna stationerna igen! Under resor runt om i Europa och världen har jag insett att i Sverige i sin effektivitetsiver tagit bort allt som kallas kundinriktad service. Vi ska ordna allt själva med hjälp av Internet och när inget fungerar finns knappast någon att få tag i för hjälp eller support! Men passar er för att växla euro till danska mynt i syfte att kunna nyttja toaletterna på stationen. De tog 10 DSK för att växla 5 EUR!!!!

Ett par smörrebröd  med kaffe senare var det dags att äntra tåget för att ta oss den första etappen mot Hamburg. Den tog oss till Fredericia, där hade vi 6 minuter att ta oss till ett annat spår och borda nya tåget. Vi hade blivit varnade att det gällde att ta det långa benet före det andra, men vi lyckades bra med att ta oss till spår 7 och tåget mot Hamburg, dessvärre har det ingen restaurangvagn och vi blir utan kaffe/öl, men matsäcken kom till pass.

I Hamburg klev vi av en station för tidigt, vilket gjorde oss något förvirrade, men det löste sig för vi kunde byta till samma tåg där. Det var bara att tiden för avgång var lite ändrad nu skulle det vara ett tåg med restaurangvagn. Förhoppningsvis blir det kaffe/Öl då. Utanför kupèfönstret förändras landskapet, något man inte märker av när man flyger, och nu börjar det märkas att vi går mot eftermiddag och kväll.

Till höger i bild ser du hans arm. Jag är nöjd när han tystnade!

 

Mitt civilkurage tystade en tysk högljudd affärsman som öppnade sitt kontor i sätet strax bakom oss. Andra resande var också märkbart irriterade. Men det var häxan från sexan som slutligen fick nog och bad denne att dämpa sig. Senare när konduktören kom fick han böta, då han inte hade platsbiljett men ändå embarkerat sig på fyra säten med bord för sitt ambulerande kontor, fast det kanske blev billigare än att hyra ett kontor, vad vet jag.

Man blir lite pömsig och trött av 12 timmars tågresa.

Ack vad vi bedrog oss, på resan till Karlsruhe var kaffe det vi fick tag i men inget annat. Tur vi hade lite kvar av matsäcken och en påse med blandade nötter med torkad frukt, några sesamkex och en banan.

Bytet av tåg var enkelt och ännu lättare blev det i Karlsruhe trots att stationen kändes stor var det lätt att orientera sig, hitta rätt spår och trots att klockan var 23 hade ett bageri öppet och doften av nybakat bröd strömmade emot oss när vi vandrade mot spår/gleis 10. De sista tre minuterna innan Pforzheim kändes otroligt långa och vi var mycket trötta. Ivan mötte upp med bil och tog oss snabbt och säkert hem till sig.

Där dukade frugan Wahida upp en festmåltid med helstekt lax, sallad, snacks och goda stora tyska öl. Vi hade inte hjärta att avböja och kom väldigt sent i säng. Jag sov som en knockad i en skön stor säng. 

 

Det är härligt med vänner man känt länge. Vi pratar, umgås, äter och chillar hela kvällen och sedan blir det dags för bingen. Jag blir alltid så imponerad av hus som har övernattningsrum om man får gäster. Vi fick ett stort härligt rum med egen dusch, tyst och lugnt samt lagom temperatur att sova i.

 

Dag 2

Börjar med frukost som vår värdinna ordnar, det kan närmast jämföras med hotellfrukost. Vi pratar lite innan hon drar iväg på jobb och vi packar ihop oss för badhuset. Det är en solig skön morgon i Skaune och på lämpligt promenadavstånd finns badhus, träningshall och parklikt strövområde. På… badhuset finns en flexavdelning dvs vare sig herr eller dam eller alla. Vi tar den då vi delar på väskan med toalettartiklar och inte är så brydda i/av nakenhet. Visste du att Lunds badhus var först i Sverige med sådant omklädningsrum?

Maken försvann i bastun och jag kastade mig i bassängen. Han dök upp när jag simmat 21 längder och simmade med mig tills jag simmat mina 30 längder. På flexavdelningen finns ingen bastu varför jag gick till damernas och bastade en stund innan jag svepte in mig i badlakan och gick till flexavdelning. Maken kom efter en stund och samtidigt dök en lärare men ett tiotal småtjejer i 6-7 års åldern in. Hos oss själva har nakenhet aldrig varit problem , men ni vet, tankar for snabbt genom huvudet. Mamma idag på badhuset var det en naken farbror i vårt omklädningsrum! Så jag motade Olle i grinden, maken fick dra på sig kalsonger snabbt. Och vi tyckte att vi räddade situationen. Läraren sa att de alltid använde flexavdelningen eftersom pojkarnas lärare var kvinna. Jag gick till receptionen och personen där ställde sig frågande till vad läraren sagt. Jag ser det inte som mitt problem sa jag men ni kanske behöver prata med de skolklasser som är här, så liknande situationer inte händer igen.

Ut i solen och hem med badkläder och handdukar. En rask promenad ner till Stora torget och Sveriges godaste falafel på Lundafalafel, som består av ett hål i väggen. Där finns stor falafel och X stor falafel. En stor räcker kan jag meddela, den avnjöts på en parkbänk i solen. Solen gick i moln och vi valde att ta kaffe inomhus på ett av stans många Espressohouse. Promenaden hem gick via Gleestrups bokhandel, Malmborgs för att inhandla lite färdkost inför i morgon och sedan en välförtjänt eftermiddagslur!

Lotta och Lars bjöd på ännu en kulinarisk fullträff. Grönsaksgryta med ris, sötpotatis och fetaostsallad. Maken läser ivrigt reseguider om Italien och San Sebastian, själv kollar jag appen för morgondagens tågresa Lund-Pforzheim. Kollar hur tågtiderna ser ut för morgondagen och bokar om lite för att hinna köpa platsbiljetter i Köpenhamn.

 

 

 

 

 

Visste du att om du fyllt 60 år, är det billigare att åka på interrail biljett. Du får 10% rabatt! Jag och maken bestämde oss att göra slag i saken och ge oss ut i Europa på en månadslång tripp. Besöka släkt, vänner och orter vi längtat efter att se. Vi bestämde oss tidigt efter att ha diskuterat fram och åter kring vad vi skulle besöka, hur länge vi skulle vara ute och annat praktiskt. Vi bokade och köpte våra interrailbiljetter via webben och efter några dagar damp ett paket ner i brevlådan med interrail-pass, kartor, information och tips. Vi valde 7 resdagar under en månad men bestämde oss för att flyga vissa av sträckorna. Numera kan man även åka tåg i sitt hemland. Vi flyger Umeå till Köpenhamn, tar tåget tillbaka över sundet och hälsar på kompisar. Därefter kliver vi på tåget i Lund och ner i Europa via Danmark och Tyskland.

20171107_113035

Som 60+ och med tanken på att vara borta i en månad ser vår packning inte ut som vanliga unga backpackers, men vi bär varsin liten lättare ryggsäck var och drar en resväska på hjul var. Inkvartering hos släkt och vänner är inbokat men i övrigt kommer vi att göra resan eftersom vi känner. En koll har gett oss råg i ryggen, det tycks inte vara svårt att få tag i hotellrum denna tid på året.

Dag 1

Vår resa börjar som sagt i Umeå med att en flygtaxi hämtar oss på morgonen, visst är det underligt att när man har viktiga saker på gång, är inte sömnen som vanligt. Själv vaknar jag ofta och kollar klockan rädd att försova mig, min mamma kallade det att ligga på ohögan. Efter diverse morgonbestyr kom taxin exakt på utsatt tid och vi hann allt vi föresatt oss. Vi var på väg mot ett nytt äventyr.

20171106_095419

Trodde vi ja! På Alvik fick vi ganska snart reda på att vårt plan var försenat i drygt en timme, oj hur blir det nu med anslutningen på Arlanda. Efter lugnande besked från flygplatspersonal fick vi lugnande besked. Vi skulle ta oss till gate 30 D och där åka skyttel ut till Utrikeshallen och slippa säkerhetskontroll, det skulle ordna sig!

Tänk vad minuter är långa och masar sig fram ibland. När väl vårt flygplan anlände och vi fick instruktioner om hur alla snabbast skulle komma ombord, tror ni folk lyssnade och lydde, näe skulle inte tro det. Det tog en himla tid innan vi kom iväg från Umeå och minuterna till vår anslutning till Köpenhamn närmade sig sakta men säkert. Vi kom upp i luften och kaptenen berättade efter ett tag att det var 30 minuter till landning. En titt på klockan och vi insåg att nu gällde det att ha is i magen, skulle vi hinna överhuvudtaget?20171108_092434

När vi väl landat på Arlanda, fanns det ingen gate att taxa in på, vi fick vänta. Minutrarna släpade sig fram. Äntligen skulle vi få stiga av, då gick inte främre dörren att öppna. Alla fick i stället ta bakre dörren och gå till en skyttel, men den tog oss till terminal 4 och inte 5. Vi fick stiga av och ¶förflytta oss i vad jag skulle kalla flygplatsen bakom dörrarna, på platser jag aldrig tidigare besökt. Där fick vi vänta på en skyttel som skulle ta oss till gate 11Y och därifrån tog vi oss snabbt fotledes till gate 12, som var stängd. Vi möttes först av ett meddelande att vi borde fått meddelande om att vi var ombokade. Ett par som kommit med flyg från Luleå hade fått sms om att gå till gate 12 omedelbart. Efter diverse strul fick fyra som kommit med planet från Umeå äntra planet trots att gaten var stängd. De som kom från Luleå fick stanna kvar!

I luften kom nästa chockupplevelse! Det fanns ingen gin&tonic, jag som alltid inleder mina semestrar med det! Nåväl en ostmacka och lite rödvin fick väl duga.

20171106_125124

Tyvärr vi har slut på mackorna. På planet som var långt ifrån fullsatt åt tydligen varenda djävel en ostmacka denna dag.20171106_130247

Framme i Köpenhamn fick vi våra väskor snabbt och hittade en glutenfri mack med mozzarella, avokado och pesto.

20171108_113628Enkelt köptes biljetter till tåget och 40 minuter senare kom vi fram till Lund. Utanför stationen bestämde vi oss för att ta en taxi. Det är i och för sig inte långt till våra kompisar från tågstationen, men vi var lite trötta och hade rätt mycket packning. Går fram till en taxi och frågar om priset till adressen vi tänkt oss. Chauffören säger, jag vet inte var det är. Men hur kan det komma sig att du kör taxi om du inte hittar, frågar jag? Dit kör jag inte, säger taxichauffören då. Jag tar en annan taxi och han berättar att vissa taxichaufförer inte tar de korta körningarna, utan väntar bara in kunder som vill åka långa sträckor.  Nåväl han tar oss snabbt, lugnt och tryggt hem till Lotta och Lars. Där vi blir väl omhändertagna på alla sätt och vis.20171106_222516

 

Matlagning är roligt för det mesta och kreativt, jag mår bra av att laga nyttig, god och förhoppningsvis tilltalande mat. Här kommer recept på en vardagspasta….enkel och god. Med ett glas rött till så blir det festmiddag! Våndas och funderar hur eventuellt kokbok ska se ut, format, vilka recept och vilken målgrupp….Hjälp mig genom att skriva några rader. Vad tycker du skriv några rader i kommentarsfältet här nedan. Tack på förhand!

2016-04-27 17.05.14Glutenfri pasta med kronärtskocksbottar

Barillas Glutenfria fusilli

5 st kronärtskocksbottnar, finns konserverade låt de rinna av i durkslag

1 – 2 schalottenlökar

1 stor vitlöksklyfta

Lite smör eller olivolja att steka i.

En skvätt vitt vin

Havregrädde Oatly

1 tsk Lantbuljong utan jäst Biofood

30 – 60 gr rucola, dela den grovt2016-04-27 18.01.54

12 st cocktailtomater

1,5 dl riven färsk parmesan (uteslut så blir det vegan)

Valnötter

Flingsalt och nymald svartpeppar

 

Så här gjorde jag

5 st kronärtskocksbottnar, finns konserverade låt de rinna av i durkslag, skär i cm stora bitar. Hacka 1 – 2 schalottenlökar och 1 stor vitlöksklyfta. Värm stekpanna gärna gjutjärns, och ta en klick smör eller ett par msk olivolja(ta oljan så blir det vegan). Bryn löken och tillför kronärtskockorna. Bryn bara en kort stund. Tillsätt 1 tsk Lantbuljong utan jäst (Biofood) och en skvätt vitt vin rör om med slev och låt puttra ihop något. Späd med havregrädde(Oatly), låt puttra och späd med mera havregrädde om det behövs. Stäng av värmen och rör ner 1,5 dl riven färsk parmesan (uteslut så blir det vegan).

2016-04-27 18.01.30Koka pastan enligt förskrifter. Häll av kokvattnet i durkslag och häll över den varma pastan i stor tålig men vacker skål. Häll därefter såsen med kronärtskockorna, därefter 30 – 60 gr rucola, dela den grovt och de 12 st halverade cocktailtomater. Blanda väl med försiktigt. Smaka av med flingsalt och nymald svartpeppar. Servera genast!