Dag 11

Vi stiger upp tidigt säger hej till familjen vi bott hos senaste veckan och tar bussen med väskor och packning till järnvägsstationen i Pforzheim. Tåget till Karlsruhe är försenat och vi missar anslutningen till Ancona via Bern och Milano. Ställda inför fakta letade vi upp informationen på stationen i Karlsruhe. De hänvisade oss till biljettförsäljningen och där fick vi stå i kö ett tag.

Det gällde att ha valt rätt kölapp, i Tyskland gäller ordnung und reda! Väl framme frågade jag vänligt på tyska om tjm talade engelska. Nein aber du sprechen so gutes deutch! Wir vorsochen, da. Så på knagglande tyska berättade jag om vår prekära situation och fick utomordentlig hjälp och vägledning. Han bokade om våra platsbiljetter men nu blev det sex byten istället för tre! Han la till ordentligt med tid för byten. Och köpte tillbaka våra tidigare bokade platsbiljetter. När vi var klara tackade jag ordentligt på min gamla skoltyska och då svarade tjänstemannen; Have a nice trip, på utomordentlig engelska! Jag börjar inse vikten av att kunna språk, men framförallt om personer med annat modersmål märker att man försöker sitt bästa så hjälper de en så gott de kan, utom fransmän och italienare då. Nä nu var jag lite för generalistisk, men har dåliga erfarenheter.

Vi hade rätt gott om tid innan vi skulle borda tåget och hann köpa lite extra färdkost, vilket senare skulle visa sig vara en fullträff. Väl på tåget till Basel kändes det som om vi äntligen hade fått ordning på dagen. Vackra vyer genom hela Schweiz. Snöklädda alptoppar, kuperat och dramatiskt landskap. Bondgårdar med väldigt lutande åkrar. Njutbar ögongodis!

 

Det flöt på bra med byten i Basel, Lugano, Milano och Bologna. Milano är en mycket stor järnvägsstation, Stockholms central känns som en liten by i jämförelse. Dock välordnad och välskyltad och personal som kunde ge svar. Tågnummer är viktigt att kolla av.

I Bologna var det sämre med skyltning och information. Tåget mot Ancona var försenat och vi fick inte information om vilken plattform det skulle gå från. När det äntligen dök upp på stationens display hade vi bråttom att hinna till rätt plattformen. Vis av tidigare erfarenheter kollade vi efter tågnumret och sprang iväg till spår 4 och när stinsen visslade på perrongen hoppade vi ombord på tåget. Vi började leta vår platser men hittade inte ens vagn 7 där vi var bokade! Nåväl vi hittade oss några sittplatser i vagn 6, men de var onumrerade så vi började ana oråd. När ingen konduktör dök upp fick Christer gå och leta. Han talade bara italienska men en engelsktalande kvinna rykte in och hjälpte till. Våra aningar besannades och vi insåg att vi att på ett tåg och åkte i motsatt riktning. Vi fick tipset att kliva av i Parma och byta där.

Det var en stund kvar innan vi var i Parma och på tåget såg jag saker jag helst inte velat se. Unga män med olika nationalitet försökte sova, konduktörer som kollade biljetter. Givetvis hade de ingen. När vi gjorde oss klara för att stiga av tåget mötte jag honom jag sett uppföra sig lite konstigt. Jag tittade på honom och sa, Were are you heading? Och han berättade bland annat att ville ta sig till Frankrike, där var det bättre än i Italien. Här får man ingen hjälp, jagas bort om man sover någonstans, är utan biljett osv hur länge har du varit här Italien? Två år svarade han. Vi fortsatte att prata en stund, jag kände så väl igen honom en ensamkommande ung kille från Afghanistan, en överlevare som kanske får ett värdigt liv en dag. Jag såg honom och han berättade en del av sin historia. Det var dags för oss att kliva av och jag önskade honom lycka till. Vi skildes åt.

På tågstationen i Parma fanns inte mycket information att tillgå i den sena timmen. Men jag träffade en ung italienska som också skulle till Ancona, jo det va rätt spår och tåget skulle komma snart. Det var fem minuter försenat, men vad gjorde det tidigare hade vi ju åkt 300 knyck på bitar av sträckan.

Tåget blev ytterligare försenat och när vi stigit på fick vi information att ytterligare förseningar skulle vänta. Vi fick slutligen tag i en konduktör som berättade att på grund av kraftiga skyfall hade spåren skadats och att det lagades förfullt. VI kom till ett regnigt och blåsigt Ancona cirka tre timmar försenade. Vi bestämde på stående fot att förlänga vår vistelse med ett dygn vilket nu känns som ett bra val. Taxi tog oss från stationen till Seeport hotell, ett hipt hotell där het design blandas med gammal stil.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

6 927Spamkommentarer blockerade hittillsSpam Free Wordpress

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>