Currently viewing the tag: "Min historia"

Jag heter Ewy Lindgren Henningstedt och är utbildad samt diplomerad andningspedagog. För mera än tio år sedan fick jag diagnosen utbränd. Ja det är ju numera en diagnos som inte är godkänd som diagnos, det har Socialstyrelsen bestämt. Det som hände mig var att jag som alltid varit på, en engagerad och ambitiös kvinna, helt plötsligt inte orkade någonting, alla mina kroppsliga reserver var tömda. Under många år hade jag i mitt otroligt roliga och mycket intressanta liv aldrig lyssnat till kroppens signaler. Precis som bilens oljelampa lyser, försökte min kropp berätta att något är fel! Alla behöver återhämtning! Min inre oljelampan lyste men jag brydde mig inte om att ta hand om mig. Kroppen signalerade att något var på tok men jag valde att ignorera det.

Nära vänner och familj hade i åratal påpekat att jag kanske borde ta det lugnare och inte alltid vara så ambitiös. Jag slog bort det varje gång som om det vore nonsens….nu satt jag hos Företagshälsan och bara grät och grät och förstod ingenting!

Fysiskt och mentalt

Då vi stressar påverkas kroppen, hormoner ger kroppen signaler och vid längre eller lång tids stress kan kroppens funktioner och hjärnan ta skada, immunförsvaret slås ut, emotionella och intellektuella störningar kan uppträda, hormonbalansen förändras och ämnesomsättningen rubbas.

Stress är när den mänskliga hjärnan uppfattar yttre krav som större än de egna resurserna att hantera det. Man saknar cooping-strategier och tycker inte att man hittar mening med livet. Idag pratas det om utmattningssyndrom, utmattningsdepression. Men vi människor är skapta att klara oss enligt naturens egna lagar och kroppens funktioner har inte utvecklats i samma takt som vårt högteknologiska samhälle. Det gör att kroppen reagerar utifrån detta och inte som vi önskar att den skulle göra….

När min egen oljelampa lyste och blinkade visade min kropp tydligt att det var något på tok, jag hade nästan ständig huvudvärk, kontinuerliga sår i näsan, torra slemhinnor, irriterade och röda, torra ögon, oförklarligt ömma och smärtande muskler, men också hugg i framförallt mina underbensmuskler, vredesutbrott, tick i ansiktet främst runt ögonen, kände mig stressad och aggressiv och ingen av signalerna brydde jag mig om! Ett par värktabletter och köra på igen.

En gåva…tycker hon ja…

Företagsläkaren tog god tid på sig och jag blev sjukskriven, först på halvtid och sedan på heltid. Jag fick träffa en personalkonsulent som sa att jag skulle se det hela som en gåva från livet! Det är ju enkelt för dig att säga tänkte jag då. Jag terroriserade min dåvarande chef Jörgen med frågor kring när min rehabilitering skulle komma igång. Men jag visste egentligen inte vad rehabilitering innebar….trodde att det  var någon form av snabbfix. Det var då jag började inse att det skulle ta tid innan jag var tillbaka på jobbet och ett bra tag innan jag var i rehabiliteringsbart skick….Det blev en period då jag sov mycket, flera gånger per dygn, promenerade och undvek kontakter med andra människor. Jag kände mig hudlös och kunde inte värja mig för andras känslor och tankar. Det var en mycket jobbig tid och jag försökte skapa mig en egen bubbla att leva i för att skydda mig från omvärlden.

 Chefen föreslog andetag…Carefree Woman

Genom min chef fick jag ett förslag om en andningskurs som jag tyckte lät intressant så jag anmälde mig till den. Det skulle vara ett informationsmöte och när den dagen kom insåg jag att jag inte orkade delta på detta. Jag ringde upp och förklarade min situation…och döm om min förvåning då personen jag pratade med hade full förståelse att jag inte orkade och hjälpte mig så att vi så småningom träffades och jag enskilt fick information och kunde prova. Jag är oerhört tacksam över att jag träffade Nalika, min andningspedagog och att hon frågade om jag vill prova frigörande andning. I närmare två års tid gick jag varannan vecka kontinuerligt och andades. Det hjälpte mig att må bättre och bättre. Jag varvade frigörande andning med samtal och olika former av motion powerwalk, tai chi, simning och frigörande dans. Det hjälpte mig att hitta tillbaka till min livslust och glädje.

Det var en gåva, faktiskt…men det tog tid att inse och många andetag senare

Personalkonsulenten hade ju rätt idag ser jag det som hände mig som en gåva från livet, som gav mig möjligheten att ompröva värden och säga ja till livet! Andningen har hjälpt mig tillbaka till livet. Utifrån mina egna erfarenheter bestämde jag mig för att utbilda mig till andningspedagog, för att kunna hjälpa och lära andra att vi alla bär med oss oanade läkningsmöjligheter. Idag arbetar jag med frigörande andning, medveten andning och stresshantering individuellt, i grupp, med enskilda och företag, kortare kurser och längre cirklar och workshops. För närvarande är jag inne i en process där jag utvecklar mitt företag så att jag ska kunna ge webbaserade kurser i medveten andning, i syfte att låta den ständigt uppkopplade stressade medmänniskan en möjlighet att komma nära andetagen via en kurs i Medveten Andning.

 

 ”Den som bara andas ytligt,  förgiftar sig själv”, Paul Bragg

 

Tagged with:
 

Jag lyssnar på andetagen och ute sänker sig mörkret…..

Sitter och njuter i stugvärmen…utanför blåser det snålt och snöflingorna yr. Natten övergår knappt till dag för att återigen mörkret ska sluta runt oss här i norr. Jag lyssnar på andetagen tränar mig på att blogga och försöker förstå hur jag ska kunna använda alla verktyg för att göra fina och innehållsrika texter och framförallt hitta vägen till en webbaserad kurs i Andningens sköna konst. Och då kan man ju fundera varför man  ska  gå en kurs i Andningens sköna konst…för jag andas ju hela tiden…eller gör jag det?

Jag tänker dela med mig av min egen erfarenhet genom att berätta hur det kom sig att jag lärde mig mera om andningen vilket också ledde till att jag utbildade mig till diplomerad andningspedagog.

”Att andas fullt och fritt är att vara starkt inspirerad, sensuellt stimulerad och sexuellt tillfredsställd till kropp, själ och ande.” Michael Sky

Då jag vägrade lyssnade på kroppens oljelampa och nästan skippade andningen

Det snurrade runt i mitt huvud jag blev kraftigt illamående när jag skulle betala vid kassan på ICA. Personalen frågade hur jag mådde och om jag inte borde sätta mig en stund. – Näe, jag ska hämta min dotter och hennes kompis om tio minuter! De gav mig forskande blickar och blickarna fortsatte bränna i ryggen när jag gick ut till bilen för att åka och hämta min dotter. Jag hade lovat henne att ha en ledig eftermiddag så att hon kunde ha en kompis med sig hem och inte vara på fritids som alla andra dagar. Mitt samvete gnagde, måste hinna i tid, vill inte göra henne besviken igen. Jag arbetar ju nästan jämnt, en eftermiddag var väl det minsta jag kunde erbjuda min dotter.

Jag satte mig i bilen och körde iväg. Plötsligt såg världen så annorlunda ut! När jag tittade rakt fram såg jag tydligt och bra, men om jag försökte titta neråt eller åt sidorna enbart med ögonrörelser och utan att röra huvudet var det ungefär som myrornas krig. Jag hade drabbats av synbortfall och insåg någonstans att jag var en livsfara på vägen. Men i stället för att stanna och ta det lugnt pressade jag mig ytterligare och körde de cirka 1,5 milen till min dotters förskola.

Jag hann fram i tid och hade faktiskt några minuter för mig själv i bilen. Jag hann blunda och ta några djupa andetag, innan flickorna kom springande glada och ystra över att få åka hem och leka. Jag mådde lite bättre de sista milen innan vi var hemma. Flickorna fick mellanmål och jag berättade att jag var tvungen att lägga mig att vila. Jag la mig i mörker och pressade en tung kudde mot mitt huvud i syfte att minska de blixtrande smärtorna i mitt huvud och domnade bort….

Tagged with: